Till glädje för gamla och nya filmälskare får vi ett återseende med Kieslowskis underbara trio från 90-talet: Blå, Vit och Röd (Trois couleurs: Bleu, Blanc et Rouge). Filmtitlarna hänvisar till den franska flaggans tre färger och revolutionens ideal: frihet, jämlikhet och broderskap.

Blå (1993)

Filmen Blå är den första filmen i Kieslowskis trilogi med färger hämtade från den franska trikoloren; Blå för frihet, Vit för jämlikhet och Röd för broderskap.

En bil kör av vägen och två passagerare dör. Den överlevande från olyckan är en ung kvinna som heter Julie. De två som dog i olyckan var hennes dotter och man - Julie har förlorat allt. Hon vill dra sig tillbaka från världen och leva ett helt oberoende, anonymt och ensamt liv. Men efter den tragiska olyckan har hon även uppnått något oväntat, något annat. Kan det vara frihet?

De filmiska uttrycksmedlen, såsom extrem användning av närbilder, färgsättning och musik, ger Blå en nerv och ett genomfört estetiserande filmspråk. Blå blev av flera kritiker omtalad som ett filmatiskt mästerverk.

Hvit (1994)

En ung polack, Karol, blir skild från sin fru i Paris och har därmed lite eller inget att leva för. Han ligger nere för räkning efter en upprivande och förnedrande seans i domstolen. Han har varken jobb eller bostad och befinner sig därmed på botten av samhället. Genom ett tillfälligt möte med en landsman får han resa, om än på ett speciellt sätt, tillbaka till Polen.

Det är ett Polen i förändring. Möjligheterna är stora att slå sig upp finansiellt, och detta utnyttjar han till  fullo. Karol blir så småningom ganska rik. Han startar ett samarbete med mannen han träffade i Paris och börjar så småningom smida planer för sin exfru.  

Detta är den andra filmen i trilogin av den polske mästerregissören. Detta är en burlesk komedi som ligger ganska långt ifrån hans förra film Blå.

Rød (1994)

Kieslowski har med Rød avslutat sin färgtrilogi över den franska revolutionens fundamentala begrepp; frihet, jämlikhet och broderskap.

Den unga fotomodellen Valentine råkar köra på en hund, den blir skadad och hon kör hem den till ägaren. På så vis träffar hon den pensionerade domaren Kern, och genom hunden utvecklar de två en vänskap. Kern lever tillbakadraget, och har som sin stora passion att övervaka andra människors privatliv genom telefonavlyssning. Valentine chockas över denna verksamhet och försöker få honom att sluta.

Som i så många av Kieslowskis filmer flätas flera historier in i varandra. Den unga juridikstudenten Auguste återupplever Kerns ungdomstid, både när han blir sviken av sin flickvän och genom en märklig episod i samband med examen. Utan att känna varandra, korsas Valentines och Augustes vägar flera gånger. Den symboliska föreningen mellan Valentine och Kern, broderskapet, upplevs till slut genom att Valentine och Auguste möts, och genom att Kern bryter sig ut ur sin isolering.